Törnrosaslottet vid Fyrisån

Även i söndags vräkte ju regnet ner. Då ägnade jag och R oss åt en väldigt lämplig aktivitet – afternoon tea på Salsta slott utanför Uppsala!




Så här goda saker bjöds det på på eftermiddagsteet som serverades i den så kallade vinterträdgården, ett rum med utsikt över sluttningarna ner mot Fyrisån och med vackra vita valv.



Salsta slott är ett lite bortglömt Törnrosaslott norr om Uppsala som förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Kanske blir det ändring på det i sommar när en tv-serie med bland annat Johan Ulfveson och Sissela Kyle ska spelas in där.



Slottet är från 1600-talet, har en spännande historia och var en gång i tiden ett av Sveriges största gods med en tillhörande barockträdgård. Idag är trädgården dock lite charmigt igenvuxen, som syns på bilden.



Slottet var privatägt i många år men förvaltas nu av Statens fastighetsverk. En familj har tagit över skötseln av slottet och ordnar förutom afternoon tea även vinprovningar, bröllop, dagskonferenser och visningar med mera.
 
Invändigt är slottet stiligt men lite bedagat, men renoveringar pågår. Spökar gör det så klart också! Hör bara på det här: I ett rum finns det en blodfläck på golvplankorna som inte går att tvätta bort. Personer som har övernattat i det rummet ska ha gått en ruskig död till mötes efteråt. Enligt guiden är det olustigt att vistas ensam på övervåningen kvällstid, det känns som att någon inte vill att man ska vara där, enligt honom.

Jag höll mig för säkerhets skull på respektfullt avstånd från spökfläcken.




Fin tapet.




Inuti slottet finns det till och med ett litet kapell.


Observera guldängels skugga på väggen som är inte är på riktigt utan ditmålad!



Utanför flyter Fyrisån, Upplands svar på Amazonas, förbi.



Salsta är öppet för visningar bara ibland, för att vara på den säkra sidan är det är bäst att kolla hemsidan http://www.salstaslott.se/. Men med eller utan visning är slottet med omgivningar en utmärkt plats för en picknick! Det känns spännande med ett slott som är lite bortglömt men ändå har mycket att ge både när det gäller historia och miljö, tycker jag.
Trackback
RSS 2.0