Den hemliga judiska kyrkogården
På Alströmergatan på Kungsholmen ligger lite överraskande en liten muromgärdad judisk kyrkogård inklämd mellan bostadshusen. För att inte ha använts sedan 1888 ser den mosaiska begravningsplatsen Aronsberg åtminstone vintertid väldigt välordnad ut. Under de cirka 100 år som kyrkogården var i gång hann 300 personer få sin sista vila här, men alla gravar finns inte kvar.
Tyvärr får man inte komma in på den stämningsfulla kyrkogården, utan får nöja sig med att stå utanför muren och kika in.
Vid St:Eriksbron fäste på Kungsholmensidan hittade jag en helt annan typ av kyrkogård, en för dumpade julgranar.
I närheten:
Tyvärr får man inte komma in på den stämningsfulla kyrkogården, utan får nöja sig med att stå utanför muren och kika in.
Vid St:Eriksbron fäste på Kungsholmensidan hittade jag en helt annan typ av kyrkogård, en för dumpade julgranar.
I närheten:
Färgklick
På en stolpe utanför Bonniers konsthall på Torsgatan har de färgglada klisterlapparna, som besökarna får när de löser biljett, blivit ett konstverk i sig.
Kafé Central
Ett av mina favoritmatställen i Budapest är anrika Kafé Central, som ligger i trivsamma kvarter nära shoppingstråket Váci utca och Donau. Kaféet grundades 1887 och är ett sådant där klassiskt centraleuropeiskt hak där de intellektuella hängde runt förra sekelskiftet. Med kristallkronor, högt i tak och servil betjäning håller Centrál Kávéház fortfarande stilen.
Stället rekommenderas särskilt för lunch! Maten är tillagad med omsorg och kreativitet.
Som vegetarian slipper man den i Östeuropa annars obligatoriska panerade osten, som kan kännas lite trött ibland.
Polentatornet med kantareller och glaserade kastanjer som jag åt där förra söndagen under vårt korta Budapeststopp fastnade tyvärr inte på bild. Det gjorde däremot efterrätten, en kastanjepyramid och en kokosbakelse! (Som hette Bounty, inte så mycket 1800-tal över det).
Stället rekommenderas särskilt för lunch! Maten är tillagad med omsorg och kreativitet.
Som vegetarian slipper man den i Östeuropa annars obligatoriska panerade osten, som kan kännas lite trött ibland.
Polentatornet med kantareller och glaserade kastanjer som jag åt där förra söndagen under vårt korta Budapeststopp fastnade tyvärr inte på bild. Det gjorde däremot efterrätten, en kastanjepyramid och en kokosbakelse! (Som hette Bounty, inte så mycket 1800-tal över det).
Semlor
Kaféet Lilla Bagis har funnits i Bagarmossens centrum sedan i somras och utvecklats till en riktig oas sedan dess. Förutom frukost på vardagarna serverar de ambitiöst tillagade luncher och har pannkaksbuffé på helgerna. Allt är ekologiskt och runt knuten hänger kulörta lyktor på rad, vilket sällan gör något sämre!
I tisdags firade vi fettisdagen där med hembakta semlor.
Som om inte det här vore nog finns det numera ytterligare ett kafé i centrum, Cannella, som också verkar ha en god potential med italienska rätter, gott kaffe och rosenknoppste. När jag var inne där och köpte bröd idag berättade ägaren att han nyss anställt en bagare och att målet är att allt bröd ska bakas på plats. Det ser vi fram emot!
Se mitt tidigare inlägg om Lilla Bagis på http://publishme.se/1792742/entries/article/135388391/
I tisdags firade vi fettisdagen där med hembakta semlor.
Som om inte det här vore nog finns det numera ytterligare ett kafé i centrum, Cannella, som också verkar ha en god potential med italienska rätter, gott kaffe och rosenknoppste. När jag var inne där och köpte bröd idag berättade ägaren att han nyss anställt en bagare och att målet är att allt bröd ska bakas på plats. Det ser vi fram emot!
Se mitt tidigare inlägg om Lilla Bagis på http://publishme.se/1792742/entries/article/135388391/
Mardi gras
I fredags åkte jag och Räven på en miniresa till Mohács i södra Ungern för att vara med om Búsó-festivalen, ett slags Mardi gras-firande med kroatiska rötter. Sedan slutet på 1700-talet har Mohácsborna ägnat veckan innan fastan åt att klä ut sig i pälsar och läskiga masker med horn och föra så mycket oväsen som möjligt.
Syftet med det är att skrämma bort vintern!
Flyget från Skavsta var två timmar försenat och vi hann med nöd och näppe med tåget till Mohács. Ombord behövde man inte svälta precis! Den här rätten har det politiskt icke-korrekta namnet zigenarstek.
Efter en ovanligt kall vinter var våren på väg i södra Ungern. Det droppade från takrören och på Donau flöt isblock förbi.
Som skydd mot översvämningar löper en lång mur längs med strandpromenaden.
Mohács är vanligtvis en sömnig liten stad med ungefär 18 000 invånare. Men under Búsó-festivalen lever den upp och blir en helt annan. Här har någon pyntat fönstret i en karnevalsinspirerad stil.
På marknaden kunde man köpa allt möjligt fint och gott. Som min favorit rostade kastanjer (glömde bort att köpa det dock) ...
... kürtös kalács, en kaka som viras runt ett spett och grillas och finns i olika smaker. Vi köpte med kanel, det smakade lite som kanelbulle.
... surkålsfylld paprika ...
... alla möjliga sorters godis ...
... fejkkörsbärsblommor ...
... cigarettrökande hästar ...
... ulliga får....
... och inte minst, påkostade masker med lång päls och snirkliga horn från något som kallas laczka-får. Det finns cirka 30 masktillverkare i stan, berättade en försäljare för mig.
Vi väntade länge vid floden på att processionen skulle komma förbi. Och plötsligt dök det högljudda gänget upp runt ett gathörn.
Mohácsborna tar verkligen festivalen på allvar. Varje år klär 500-600 personer ut sig, de flesta av dem ingår i olika grupper som förbereder sig för den här veckan under hela året.
Den här träsnurran gjorde ett gnirpande ljud som hördes vida omkring.
Skramlande metallbjällror var också populärt.
Tåget ackompanjerades av en liten orkester som följde med på en vagn.
Tjejerna hade ögonmask,slöja och traditionella kläder, som var väldigt fina med utarbetade detaljer.
Om man hade riktig tur kunde man få syn på karnevalsdeltagare utan mask. Här är det några som tar en matpaus.
Vi var lite besvikna för att vi inte kunde stanna på söndagen, när maskmänniskorna bränner Vintern på bål och dansar runt elden på torget. Men det får kanske bli en annan gång!
Alla var inte lika imponerade av spektaklet.
Syftet med det är att skrämma bort vintern!
Flyget från Skavsta var två timmar försenat och vi hann med nöd och näppe med tåget till Mohács. Ombord behövde man inte svälta precis! Den här rätten har det politiskt icke-korrekta namnet zigenarstek.
Efter en ovanligt kall vinter var våren på väg i södra Ungern. Det droppade från takrören och på Donau flöt isblock förbi.
Som skydd mot översvämningar löper en lång mur längs med strandpromenaden.
Mohács är vanligtvis en sömnig liten stad med ungefär 18 000 invånare. Men under Búsó-festivalen lever den upp och blir en helt annan. Här har någon pyntat fönstret i en karnevalsinspirerad stil.
På marknaden kunde man köpa allt möjligt fint och gott. Som min favorit rostade kastanjer (glömde bort att köpa det dock) ...
... kürtös kalács, en kaka som viras runt ett spett och grillas och finns i olika smaker. Vi köpte med kanel, det smakade lite som kanelbulle.
... surkålsfylld paprika ...
... alla möjliga sorters godis ...
... fejkkörsbärsblommor ...
... cigarettrökande hästar ...
... ulliga får....
... och inte minst, påkostade masker med lång päls och snirkliga horn från något som kallas laczka-får. Det finns cirka 30 masktillverkare i stan, berättade en försäljare för mig.
Vi väntade länge vid floden på att processionen skulle komma förbi. Och plötsligt dök det högljudda gänget upp runt ett gathörn.
Mohácsborna tar verkligen festivalen på allvar. Varje år klär 500-600 personer ut sig, de flesta av dem ingår i olika grupper som förbereder sig för den här veckan under hela året.
Den här träsnurran gjorde ett gnirpande ljud som hördes vida omkring.
Skramlande metallbjällror var också populärt.
Tåget ackompanjerades av en liten orkester som följde med på en vagn.
Tjejerna hade ögonmask,slöja och traditionella kläder, som var väldigt fina med utarbetade detaljer.
Om man hade riktig tur kunde man få syn på karnevalsdeltagare utan mask. Här är det några som tar en matpaus.
Vi var lite besvikna för att vi inte kunde stanna på söndagen, när maskmänniskorna bränner Vintern på bål och dansar runt elden på torget. Men det får kanske bli en annan gång!
Alla var inte lika imponerade av spektaklet.
Blixtvisit till södra Ungern
Så här disigt och trolskt var det vid Donau när vi senast besökte Ungern, i början på december.
Och nu är vi på väg igen! Den här gången ska jag och R åka på en festival
i den lilla staden Mohács i södra Ungern, nära serbiska gränsen. Karnevalen
har förkristna rötter och går ut på att klä ut sig i masker av skinn, horn och päls
och skrämma vintern på flykten! Den håller på en hel vecka men vi hinner
bara vara där en dag. Bilder utlovas på bloggen sedan!
Tyvärr blir det inget längre stopp i min favoritstad Budapest den här gången.
Det här skrivblocket köpte jag sist jag var i stan. Bilden fångar på ett
härligt sätt stämningen i Budapest tycker jag. Kanske oktoberkväll i de judiska kvarteren,
mörka och regnvåta gator och plötsligt en trådbuss som rasslar förbi. Snacka om att det skulle vara kul att blogga från Budapest, det finns hur många hemliga och övergivna ställen som helst där.
