asfaltshemligheter

Ursäkta långt blogguppehåll, som beror på flera saker: En segdragen förkylning, att jag varit bortrest några dagar och att internetuppkopplingen strulat här hemma. Men nu så!

I veckan var jag i alla fall några dagar i Budapest i en mindre rolig angelägenhet, begravning. Men stan var fin som vanligt, det var milt i luften och magnolian och ginsten blommade. Här är några bilder från trippen!

Vi bodde i min brors lägenhet precis bakom operan där man ser Helige Stefans basilika i slutet av gatan.




Huset är från början av förra seklet. Så här ser det ut på innergården, med de klassiska loftgångarna.




Gjutjärnsräcket ger sådana här fina skuggor på väggen i trapphuset.




Vi åt lunch på kafé Spinoza i de judiska kvarteren, distrikt 7 som är mitt favoritområde i Budapest. Här är jag, megaförkyld men det syns kanske inte.




Under de senaste åren har distrikt 7 börjat sjuda av kreativ aktivitet med roliga och lite alternativa butiker och pubar på otippade ställen som före detta bilverkstäder, innergårdar och övergivna hyreshus. Vi tittade in i den här affären som säljer lampor gjorda av tekoppar, syltburkar, godis, med mera.





Vi hittade en övergiven synagoga som dock verkade vara på väg att restaureras...




... och en fin väggmålning på en lekplats.




Alla dessa ödetomter. De här träden såg ut att vara tecknade tycker jag.




Nu har vi lämnat de judiska kvarteren och tagit oss ned till Donau. Där blommade magnolian för fullt och solen gick ner över Budabergen!

Jag är fortfarande dunderförkyld, men orkade ändå ta en promenad med Räven i omgivningarna på eftermiddagen. Vi fikade på Santa Fé i Kärrtorp, där de har helt sjukt goda kanelbullar som gräddas i ett stycke, skärs i rutor och serveras från plåten. På vägen hem stannade vi till på den lilla djurkyrkogården som ligger i en björkdunge bakom Markuskyrkan i Björkhagen.

Till skillnad från gerilladjurkyrkogården vid Söderbysjön som jag bloggade om i somras (http://publishme.se/1792742/entries/article/135006966/), är den här begravningsplatsen helt legal och sköts av  Stiftelsen Stockholms Djurkyrkogårdar. Det är fint att se hur ägarna har utformat personliga gravar åt sina älsklingar. Vi hittade ett koppel, en tygros och en blå hundskål fylld med vatten. Knopparna på björkarna höll på att slå ut och ett gäng snödroppar gnistrade vita bland fjolårslöven.

Idag har jag varit hemma och varit sjuk med feber och halsont. Tiden har jag bland annat fördrivit med att titta på den fina (och väldigt stillsamma) franska filmen Illusionisten. Filmen är otroligt fint animerad, titta bara på de här stämningsfulla stadsmiljöerna!

Häromdagen fick jag reda på att det finns en japansk trädgård i Bagarmossen, som en hyresgäst har anlagt i en skogsparti mellan Djursjukhuset och Byälvsvägen ungefär.
Från vägen ser man ingenting, men tittar man noga en gång till så förstår man att det här inte är vilket skogsparti som helst.

Ovanför stenbänken ser det ut som att det kommer att rinna en bäck så småningom ...




Med arrangemang av grenar och stenar i olika formationer har området förvandlats till en meditativ liten park.







Trädgården blir ju så klart finare när det blir lite mer grönt, men jag gick ändå dit och fotade en tidig morgon när fåglarna sjöng högt upp i tallarna.
Att döma av lapparna som är nedstuckna här och var i jorden kommer bland annat backsippa, iris och körbärsbenved att blomma här så småningom.

Jag hänger ju en del i Budapest eftersom jag har släkt där och älskar stan i största allmänhet. Något man kan sakna i Stockholm är alla magiska kafémiljöer från förra sekelskiftet, med flera meter i takhöjd, bladguld, speglar och kristallkronor och om man har tur en liten gubbe som diskret spelar piano eller harpa i ett hörn.

Lite samma känsla som i Budapest tycker jag man får på Citykonditoriet från 1912, som ligger några trappor upp i Citykyrkans lokaler på Adolf Fredriks kyrkogata i det så kallade Fenixpalatset, ett före detta nöjesetablissemang. Men här är det såklart inga uniformerade servitörer som passar upp på en utan man får hämta sitt fika själv vid disken. Jag och min kompis Anna var där i söndags och delade på en äppelkaka med knäcktäcke som smälte bort i munnen. Kan rekommenderas!

Idag står det om mig och Asfaltshemligheter i Lokaltidningen Mitt i Söderort! Vilken ära.
Jag, journalisten och fotografen träffades i torsdags förmiddags när vårsolen flödade över Bagarmossens centrum. Tanken var att vi skulle ta bilden vid Högdalstopparna, men passagen vid kraftvärmeverket, där jag och Per hade tagit oss upp i somras, visade sig vara stängd. Det slutade med att vi åkte tillbaka till kafé Lilla Bagis och tog bilden där istället.

Till nya besökare vill jag säga Välkomna, och att bloggen gör sig bäst i webbläsare som Firefox eller Google Chrome. Inte i Internet Explorer eller Safari av någon anledning. Och du får hemskt gärna dela med dig av dina egna favoritställen i Stockholm, hemliga eller ohemliga!

I mysiga 50-talsförorten Västertorp längs röda linjen har de en klocka utöver det vanliga.




Man möts av en gubbe och hans get när man kommer ut ur t-banan ...





... och tobakshandlaren har påskpyntat så här fint i fönstret.




Förutom "Gubben och geten" finns det många andra skulpturer i Västertorp. Som en inburad man vid tunnelbanebron ...




... och en frusen dam i en skogsdunge.




De verkar verkligen gilla skulpturer i Västertorp.




Något annat man kan titta på i centrum är alla fina 50-talsskyltar.





I roliga leksaksaffären Jag leker träd, med lekhörna och koja för barnen, kan man köpa sig en gosetand.




Man kan också secondhandshoppa på Antikboden. Den här klänningen kostade en hundring.




Hejdå från Västertorp.

I dag tog jag och Räven en promenad längs med Hornstulls strand. Målet var Årsta holmar, men bron dit visade sig vara stängd på helger och kvällar. I stället fick vi nöja oss med ett kärleksbudskap under Årstabron.

Häromdagen upptäckte jag något jag inte sett förut. I kaklet på stolparna på T-Centralen finns olika bilder ingraverade.

Som till exempel en spårvagn ...



... en maskin av något slag ...



... en luftballong ...



... och ett instrument. Kanske något att hålla utkik efter i väntan på t-banan,
när tidningen är utläst och det är motståndarens tur i Wordfeud?

"Kaffet är klart" står det på skylten i fönstret på Surbrunnsgatan. Utifrån är lokalen anonym och lätt att missa. Men Konditori Valand är en tidsmaskin. Inredningen med den bruna träpanelen och de röda lampetterna är oförändrad sedan starten 1954. Till och med personalen är densamma sedan dess. Gå dit och njut av en kopp bryggkaffe och den unika atmosfären innan det är för sent!

Vindarna är varma, gruset dammar från asfalten, ljuset är strålkastarskarpt och i Bagis centrum har den nya blomsterhandlaren ställt ut påskris på trottoaren i diskret matchande färger.

Flatenbadet är en populär badplats med en fin sandstrand söder om Stockholm. Men själva anläggningen, som är från 1930-talet, har fått stå och förfalla i många år.



Serveringsluckan är stängd och badhytterna var det länge sedan någon använde ...




Nu rapporterar tidningen Mitt i att Flatenbadet ska rustas upp till våren. Det är ju strålande, men samtidigt lite sorgligt för oss som har en svaghet för övergivna byggnader ...

Om man tycker att vårvintern är grå är det bara att gå in i närmaste välsorterade blomsteraffär så blir tillvaron genast mer färgsprakande! De här buketterna finns i en butik på Sveavägen.

På Vasastansidan av S:t Eriksbron ligger ett creepy med häftigt ställe. Under bron finns liksom en ficka, en icke-plats som blivit ett tillhåll för hemlösa och gatukonstnärer. För att ta sig dit får man gå längs en smal spiraltrappa från ovansidan av bron.
Det är mörkt, det droppar från taket och det enda som hörs är det svischande ljudet från en och annan duva som flaxar förbi. Under årens lopp har det undanskymda utrymmet utvecklats till ett alternativt konstgalleri. Stockholm kanske aldrig blir mer Berlin än så här?