Våffelstugan
I det mytomspunna Nackareservatet ligger en sockerbitsstor stuga alldeles intill ån som förbinder Söderbysjön med Ältasjön. Det är lite Narniakänsla över Brotorpsstugan med röken som stiger rätt upp ur skorstenen över trädtopparna. Det skulle inte förvåna om ett par bävrar spände av sig skidorna, lutade dem mot förstugeväggen och gick in och beställde varsin kopp varm choklad.
Men 1700-talsstugan drivs av orienterarföreningen Skogsluffarna som har servering där varje helg under vinterhalvåret. Ett perfekt stopp efter en skidtur i reservatet!
Inuti är det trångt och osigt men mysigt. Man kan man köpa bullar och mackor väldigt billigt ...
... men det är främst för våfflornas skull som man går dit!
Vi var där i söndags när vinterns första snö kom. Den la sig som bomull på buskarna ...
.. och i kvarteret hade folk byggt snögubbar.
Venedig
I slutet av oktober åkte jag och Räven till Venedig i några dagar.
I början var det kallt och blåsigt och vaporettin (båtbussen) från flygplatsen gungade på ett läskigt sätt. Men sedan blev det varmare och man kunde till och med sitta ute och fika.
Ett annat kafé låg i ett växthus.
Vi kollade lite på konst ...
... men promenerade mest omkring i de labyrintlika gränderna. Det bästa med Venedig var att gränderna och kanalerna aldrig tog slut och att man kunde vandra omkring hur länge som helst utan att ha en aning om var man skulle hamna.
Marknaderna var fantastiska med grönsaker som små konstverk!
En italiensk hund på promenad.
Duvorna var det som var grejen på Markusplatsen. Tydligen betyder det tur att mata dem. Vi såg en kvinna som hade cirka 200 duvor på kroppen samtidigt.
Vid Markusplatsen ligger även anrika kafé Florian där vi drack en svindyr men god cappucchino respektive choklad, serverad av kypare i vita uniformer.
Med ett båtpass var det enkelt att åka runt bland öarna i lagunen. Det gjorde vi i flera dagar. En av favoriterna var Burano med hus som såg ut som om någon hade hällt ut en nonstop-påse.
På Murano tittade vi på tjusig glaskonst.
Skönast stämning var det på stillsamma Mazzorbo där loja katter strövade omkring bland vinodlingarna.
Masker kunde man köpa exakt överallt. Dessa hörde till de finare!
Här går solen ned över filmfestivalön Lido där det fanns fantastiska jugendhus som tyvärr inte fastnade på bild ...
... och över resten av lagunen.
I början var det kallt och blåsigt och vaporettin (båtbussen) från flygplatsen gungade på ett läskigt sätt. Men sedan blev det varmare och man kunde till och med sitta ute och fika.
Ett annat kafé låg i ett växthus.
Vi kollade lite på konst ...
... men promenerade mest omkring i de labyrintlika gränderna. Det bästa med Venedig var att gränderna och kanalerna aldrig tog slut och att man kunde vandra omkring hur länge som helst utan att ha en aning om var man skulle hamna.
Marknaderna var fantastiska med grönsaker som små konstverk!
En italiensk hund på promenad.
Duvorna var det som var grejen på Markusplatsen. Tydligen betyder det tur att mata dem. Vi såg en kvinna som hade cirka 200 duvor på kroppen samtidigt.
Vid Markusplatsen ligger även anrika kafé Florian där vi drack en svindyr men god cappucchino respektive choklad, serverad av kypare i vita uniformer.
Med ett båtpass var det enkelt att åka runt bland öarna i lagunen. Det gjorde vi i flera dagar. En av favoriterna var Burano med hus som såg ut som om någon hade hällt ut en nonstop-påse.
På Murano tittade vi på tjusig glaskonst.
Skönast stämning var det på stillsamma Mazzorbo där loja katter strövade omkring bland vinodlingarna.
Masker kunde man köpa exakt överallt. Dessa hörde till de finare!
Här går solen ned över filmfestivalön Lido där det fanns fantastiska jugendhus som tyvärr inte fastnade på bild ...
... och över resten av lagunen.
