Lunch i Botan

Café Victoria ligger dolt under lummiga träd i Botaniska trädgården i Uppsala. Den 100 år gamla byggnaden var tidigare trädgårdsmästarens bakstuga. Numera serveras här fantastiska luncher som man äter på uteserveringen under de knotiga äppelträden.
Under det  anspråkslösa namnet "Vegetarisk sallad" döljer sig en vacker kreation späckad med goda saker som edamamebönor, valnötter, pumpakärnor, äpple, hummus och aprikoser, toppad med en ätbar blomma och solrosskott.




Annat fint i Botaniska trädgården just nu:






Kvinnan i fönstret


Mystisk dam i ett skyltfönster i Gamla Stan.


Söndagsbrunch i Fittja

På söndagar dukar det mångkulturella centret i Fittja upp en fantastisk vegetarisk brunchbuffé.Här finns hummus och andra goda röror, sallader med bönor, kronärtskocka och rödbetor, hembakt bröd och apelsinjuice som man får pressa själv. Mat kan nästan inte bli godare än så här! Bäst var de amerikanska pannkakorna med lönnsirap och jordgubbar.





Konditoriet där tiden står stilla

Om man missar tåget i Enköping gör det inte så mycket. Man kan alltid fördriva tiden på anrika konditori Drott som ligger precis vid järnvägsstationen!
Där känns det som att tiden stått stilla i minst 50 år. Väggarna täcks av snusbrun panel och för fönstren hänger gräddvita spetsgardiner. Här gör sig inga jättemuffins besvär. Bakom glasdisken hittar man bara pålitliga klassiker som dammsugare, chokladbiskvier och ägg- och ansjovismackor.




Lilla Bagis

Nu finns det ett äntligen ett fik igen i Bagis centrum!
"Lilla Bagis" öppnade i måndags och ligger i samma lokaler där Peppes kafé låg. Till skillnad från Peppes bakar ägarna till Lilla Bagis sina bullar och kakor själva. Dessutom kan man få ett fikapaket med kaffe, juice och macka för 55 kronor från klockan sju på morgonen. Trevligt! I morse testade jag och R det för första gången. Vi kommer att komma tillbaka!






Den märkliga djurkyrkogården


I en skogsglänta vid Söderbysjön i Nackareservatet finns en inofficiell djurkyrkogård.
Den utökas successivt med nya gravar, men man ser aldrig att någon är där. Kvarlämnade vattenkannor och en spade tyder dock på att viloplatserna vårdas ömt.
Gravarna har smyckats med hjärtan, snäckor, stenar och gravlyktor. Mot en trädstam lutar en inramad bild på en älskad undulat. Det är väldigt olika hur djurägarna har att valt utforma sina minnesplatser. Katterna Ida och Emil har ambitiösa staketomgärdade gravar med foton och blommor planterade i välordnade rader, medan ett okänt djur bara lever kvar för eftervärlden som bokstaven "J" på ett kors.











Oaxen

I dag när det regnade massor tog jag och R bilen till Mörkö. Därifrån tog vi en färja till den lilla kalkbrottsön Oaxen! Det skulle bli en överraskning för R som fyller år snart.





Där ligger Oaxens skärgårdskrog som lägger ned verksamheten på ön och flyttar till Stockholm och Djurgården om en vecka.
Vi åt inte på själva krogen som är jättedyr, men på deras bistro Pumpen nere vid vattnet.
På fjärden såg vi  ett och annat lastfartyg  från Södertälje hamn glida förbi.



 Båten med det stiliga namnet Prince van Orangiën låg förtöjd vid kajen. Där kunde man också äta.



Friterad strömming med friterad oregano.




Skärgårdskrogens trädgård.



När vi var tillbaka på Mörkö igen tog vi en sväng förbi Hörningsholms slott, som låg på en klippa högt över åkrarna.



Den bortglömda kvarnen


I Kvarnbo i Uppsalas västra utkanter finns en gudsförgäten gammal kvarn. Kvarnen är dold nere i en sänka och skogen runtomkring påminner om en djungel. Genom den täta mattan av lövverk och nedfallna träd hörs bara ljudet av vatten som porlar och ugglor som som hoar. Tydligen har kvarnen, som är från 1700-talet och var igång fram till 1936, rustats upp på senare år. Men känslan av en övergiven och bortglömd plats är ändå påtaglig.









Sensommar på Södertörn


Sista semesterdagen gjorde jag, R och A en utflykt med bil till Södertörn. Där finns det mycket fint att titta på. Häringe slott till exempel.
I den muromgärdade trädgården kunde man fika i solstolar vid en turkosblå bassäng och titta på konst. Det kändes lite exklusivt att vara där, som på ett kolonialhotell i Indien ungefär. 



En allé låg utslängd lite planlöst  i äppelträdgården.



Mystiska figurer hade konferens.



Inuti slottet fanns det massor av djurhuvuden på väggarna.



Omgivningarna var väldigt fina.





Sen gick vi över åkrarna ...



... tills vi kom fram till en borgruin från 1300-talet! Nära ruinen i Hammersta
 skulle det finnas en supersvårtillgänglig grotta, men dit gick vi tyvärr inte.


Bland bäverhyddor, näckrosor och skäggdoppingar


Kiosken vid Söderbysjön i Nackareservatet (där man även kan köpa vin ur dunk och äta helstekt nyfångad fisk) har börjat med kanotuthyrning. 50 kronor för en timme - som hittat!
En supervarm dag i förra veckan gav R och jag oss ut på expedition. Vi har joggat, promenerat, plockat bär och åkt skridskor i reservatet, men aldrig sett det från sjösidan förrän nu.

Vi paddlade från Söderbysjön uppför ån som leder fram till Ältasjön.


Vi fick huka under flera broar och såg näckrosor, bäverhyddor, skäggdoppingar (tror jag i alla fall) och dramatiska klippor. En gång prasslade en råbock förbi i strandkanten.




Sen fikade vi på en holme i Ältasjön innan det var dags för att paddla hem igen!


Kolonilotterna som ingen ville ha

Mellan Ulleråkers sjukhus och Fyrisån i Uppsala finns ett koloniområde som verkar lite halvt övergivet. Hallonsnåren har tagit över rabatterna, en fågelskrämma sticker upp en spretig hand bland brännässlorna, dörren till ett fallfärdigt växthus står halvt på glänt. Men här och var syns prydliga odlingslotter med ringblommor som lyser på rad. En äldre kvinna som rensar ogräs berättar att lotterna förut tillhörde sjukhuspersonalen, men att området nu har blivit något av ett laglöst land. "Om man vill odla här är det nog bara att sätta i gång", säger hon.



RSS 2.0